Leonie Dahlström

Hur skulle du beskriva din konst? 

Jag arbetar med funktion. Inte nödvändigtvis en funktionell funktion, den kan vara imaginär. Det finns en dubbelhet i mitt intresse för den, jag gör saker som ska användas, och när jag vill att de ska fungera, fungerar dem inte. Ibland vill jag istället skapa ickefunktion, som i slutändan fungerar. Att något ska ha ett syfte eller att något har haft ett syfte som tagits ifrån det är viktigt. Växlingen mellan fungerade- inte fungerade, och att ha ett syfte- att inte ha ett syfte är viktig.

Var finner du din inspiration?  

Jag har ett intresse för strukturer byggda för mänskligt varande,  både som konstruktion och symbol för skydd. Jag använder ofta de här konstruktionerna som förlagor till när jag bygger.

 

Nämn en konstnär eller person har påverkat dig i ditt yrkesval eller skapande? 

En konstnär som inspirerar mig är Andrea Zittel. Hon arbetar med den sociala konstruktionen ”det mänskliga behovet” genom att laborera med hus, mat, kläder, möbler och olika installationer. Våra intressen ligger nära varandra, jag gillar det nomadiska, resurssnåla och praktiska delarna av hennes arbeta.

Vad ställer du ut på Rånäs i sommar? 

 

Jag ställer ut "Språket och bockarna, vinklarna,

anordningarna, konstruktionerna, alfabetet, stödet, dispositionen, strukturen, tecknen. Tälten, torkställningarna, matplatserna, artefakterna, bruksföremålen. Förflyttade, ihop-packade, ändrade, bevarade.” Ett  tiotal buntar med ihopknutna reglar. I reglarna har det borrats hål 

och de har sammanfogats med runda träbitar. Jag började arbeta 

 

med konstruktionerna på en workshop i Peru februari 2019. Den handlade om el quipo, ett knutsystem som inca- folket använde som ett tredimensionellt språk.